Kaniner som produktionsdjur genom tiderna
Vad gör vi när maten tar slut? Sverige har inte varit i krig på 200 år. Vi blir ändå påverkade av andra krig och olika kriser i världen. Under både första och andra världskriget räckte inte maten till alla i Sverige. Krigen gör det till exempel svårt att frakta varor mellan länder. Kaniner har upprepande gånger visat sig vara ett utmärkt djur för matförsörjning under svåra tider. Dels för de små resurserna som krävs och för att de går att föda upp på kort tid.
I förbundets stadgar står det att SKAF ska sprida kunskap om kaniner i beredskapssynpunkt. Där kunskapen är vikig att lära vidare men även för att bevara olika raser med bra tillväxt, god fruktsamhet och där honorna är goda mödrar.
En viktig del som SKAF bidrar till är att bevara renrasiga djur. Dessa är oerhört vikiga för att kunna dra nytta av den så kallade korsningseffekten. Egenskaper som styrs av många gener kan ibland förstärka varandra. När man korsar genetiskt obesläktade djur, får man en korsningseffekt (heterosis). Detta kan t.ex. bidra till hög överlevnadsförmåga, bättre tillväxt och hög motståndskraft mot sjukdomar. Vissa gener som nedärvs tillsammans är korrelerade till varandra. Bedrivs t.ex. avel för snabbare tillväxt förbättras samtidigt foderutnyttjande, medan kullstorleken kan påverkas negativt. Därför behöver kullstorleken också ingå i avelsmålet, speciellt för moderraserna. Att bevara olika rasers egenskaper och hålla dessa kontrollerat rasrena är därför en viktig uppgift.
Även kunskap av storskalig uppfödning av kaniner är viktig att lära vidare. Inom förbundet finns ovärderlig kunskap och erfarenhet inom ämnet.
Kaninproduktion under världskrigen
Under både första och andra världskriget rådde det brist på mat i Sverige. Därför blev myndigheterna tvungna att börja ransonera. Varje hushåll fick ett antal kort eller kuponger som gav dem rätt att köpa en viss mängd mat. Saker som smör, bröd, kött, kaffe, mjöl, ägg och potatis ransonerades under både första och andra världskriget.
Kaninkött ingick inte i ransoneringen och de som kunde ha kaniner för kött hade det. I brist på foder under vintrarna började man dock föda upp kaninerna på foderbetor. De växte bra men betorna gav köttet en besk bismak. Man lade köttet i mjölk några timmar för att dra ur den beska smaken. Resultatet blev ett sött kött som inte var särskilt aptitligt. Kaninkött fick ett dåligt ryckte pga. smaken och för att det påminde om krigstid. Men i mitten på 1980-talet började intresset för kaninkött komma tillbaka. En stor del tack vare europeiska kockar som kom till restaurangerna och var vana vid djurslaget. Idag dyker köttet upp på restauranger och diverse matlagningsprogram med hög kvalité som kännetecken.
Till följd av första världskriget drabbades svenskarna av svår hungersnöd. Mellan vintern 1916 och våren 1917 bröt hungerkravaller ut och Sverige sattes i krigsberedskap. Staten hade räknat med att kriget skulle bli kortvarigt och hade inte någon större mängd livsmedel lagrade.
Särskilt storstäder såsom Göteborg och Stockholm drabbades hårt av matbristen. En åtgärd man tog till för att förbättra försörjningsläget var att livsmedelsnämnden etablerade en kaninodlingskommitté tillsammans med Stockholms koloniträdgårdsförening. Kaninrasen var Belgisk jätte och vägde 7-9 kg. Även rasen Vit lant ska ha använts. År 1919 fanns det 166 kaningårdar och detta var året då Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund (Skaf) grundades. Medlemsantalet i Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund ger en indikation på intresset för kaninen som produktionsdjur under denna tid. Vid starten var det 3750 medlemmar och under andra världskriget över 10 000 medlemmar.
Mellan första och andra världskriget var Sverige en stor exportör av kaninkött. Det upphörde dock när andra världskriget bröt ut, handeln blev riskabel och det blev brist på livsmedel. Kaninkött var faktiskt vår största enskilda animaliska exportprodukt under denna tid. Den drevs under företaget Svensk Kronkanin. Det fanns tre stora kaninslakterier på västkusten och exporten gick i huvudsak till England.
Kaninproduktion idag
Idag är kaninkött traditionellt inte så vanligt i Sverige, men i takt med att vi blivit mer hälso- och miljömedvetna och intresset för självhushållning blivit stort så kan kaniner blivit återupptäckta som produktionsdjur och de senaste åren har man tydligt kunnat se ett ökat intresse för kaninen som livsmedelsproducent. Inte minst i tider av oroligheter blir vi mer måna om att kunna producera eget livsmedel. Kaninen är då ett djur som är lätt att föda upp, hantera och som inte kräver stora arealer.
Kaninkött är en råvara som både är bra för vår miljö, har högt råprotein, låg vattenförbrukning samt är en mycket bra grovfoderomvandlare. Dessutom är det ett väldigt gott kött. Idag produceras endast 30-40% av det kaninkött som konsumeras i vårt land i Sverige, resten importeras huvudsakligen från södra Europa och Nya Zeeland.
Inom SKAF finns en mängd raser som från början avlats fram för sina produktionsegenskaper. Ta gärna kontakt med en lokalförening för att ta redan på vilka uppfödare som finns nära dig.
Kaninen som köttproducent
En kanin har snabb reproduktion. En kaninhona hinner få sin första kull ungar samma år som hon föds. Normalt får en avelshona tre kullar om året med i genomsnitt sex till åtta ungar per kull. Att en hona får fyra till fem kullar på ett år är också möjligt om man lyckas sköta djuren och avelsplaneringen väl. Om vi måste ställa om vår matförsörjning snabbt så finns det inte någonting som går snabbare än kaniner.
Kaniner har god foderomvandlingsförmåga tack vare tarmens mikroorganismer och kan födas upp på nästan enbart grovfoder. Kaniner går fort att föda upp och en avelshona som väger ca 4,5 kg kan genom sina kullar producera över 45-50kg kött per år. Det är svårt att hitta något djurslag i produktionssynpunkt som kan producera så mycket kött i förhållande till sin egen vikt på en så kort tid. Kaningödseln går dessutom utmärkt att använda till odlingar och går att köra ut till grödorna direkt utan att behöva lagras för att bränna först. Allt detta gör kaninköttet väldigt bra ur klimatsynpunkt samt en viktig del i att klara svåra tider.
En livscykelanalys (LCA) för att tillhandahålla specifikt klimatavtryck för svenskt kaninkött var resultatet att med ben ligger mellan 2,6 och 3,5 CO2e och mellan 3,0 och 3,8kg CO2e/kg kött utan ben.
Kaninkött är även bra i näringssynpunkt. Kanin kött är ett näringstätt livsmedel, 100g ger ca 19% av det rekommenderade dagliga intaget (RDI) av essentiella näringsämnen. Av 100g kaninkött så innehåller det 125 kcal, 22g protein och 4g fett, varav 1,6g mättat fett.
Kaninen som producent av skinn och ull
Angorakaninen ger världens finaste ull, speciellt känd för sin mjukhet, värme, renhet och styrka.
Totalt ger en angorakanin ungefär 200-250g ull per klippning. Kaninull innehåller inget fett såsom t ex fårull gör och angorahårens finhet vid tvärsnitt är minst 4 gånger finare än fårull. Trots detta är angoragarnet mycket starkt. På grund av angorahårens fina fiberstruktur har ullen en mycket bättre värmeisolerande effekt och kan uppta mer än dubbelt så mycket fukt jämfört med fårull.
Under krigsåren hade angorakaninen sina storhetsdagar här i Sverige, då ullen såldes med stor förtjänst och under 1980-talet blev en riktig ”angorafeber”. Sedan 1990-talet har antalet färger utvecklats enormt och idag kan du hitta många olika färger på angorakaniner, från att tidigare nästan enbart ha funnits i vitt. Inom SKAF finns specialföreningen ”Svenska Angoraföreningen” som bildades 1983.
Vid slakt utav kanin kan man även ta tillvara på deras skinn. De är mjuka och varma skinn som är lätta att sy utav. Ska man ta tillvara på pälsskinn bör man slakta kaninen när den är fullpälsad. Detta på grund utav att en fällande kanins skinn forsätter att fälla även sen som berett skinn.
En ung kanin är fullpälsad första gången vid ca 4,5 mån ålder. Andra fullpälsade perioden är vid ca 7,5 mån ålder. Skinn från den sistnämnda perioden är av högre kvalitet än den första i form utav större skinn, tjockare hud och tätare päls. Skinnen går att skicka iväg för beredning till garveri eller bereda hemma på egen hand. Skinnberedning av kaninskinn går relativt fort och är inte lika tungjobbat jämfört med andra däggdjursskinn.
Kaninen är ett djur som varit avgörande för många människor under kristider och som än i dag har många användningsområden. Både som en del utav självförsörjningsgraden och ur klimatsynpunkt. Som en del utav självhushållet så är kaninen även en given kandidat.
I förbundets stadgar står det att SKAF ska sprida kunskap om kaniner i beredskapssynpunkt. Där kunskapen är vikig att lära vidare men även för att bevara olika raser med bra tillväxt, god fruktsamhet och där honorna är goda mödrar.
En viktig del som SKAF bidrar till är att bevara renrasiga djur. Dessa är oerhört vikiga för att kunna dra nytta av den så kallade korsningseffekten. Egenskaper som styrs av många gener kan ibland förstärka varandra. När man korsar genetiskt obesläktade djur, får man en korsningseffekt (heterosis). Detta kan t.ex. bidra till hög överlevnadsförmåga, bättre tillväxt och hög motståndskraft mot sjukdomar. Vissa gener som nedärvs tillsammans är korrelerade till varandra. Bedrivs t.ex. avel för snabbare tillväxt förbättras samtidigt foderutnyttjande, medan kullstorleken kan påverkas negativt. Därför behöver kullstorleken också ingå i avelsmålet, speciellt för moderraserna. Att bevara olika rasers egenskaper och hålla dessa kontrollerat rasrena är därför en viktig uppgift.
Även kunskap av storskalig uppfödning av kaniner är viktig att lära vidare. Inom förbundet finns ovärderlig kunskap och erfarenhet inom ämnet.
Kaninproduktion under världskrigen
Under både första och andra världskriget rådde det brist på mat i Sverige. Därför blev myndigheterna tvungna att börja ransonera. Varje hushåll fick ett antal kort eller kuponger som gav dem rätt att köpa en viss mängd mat. Saker som smör, bröd, kött, kaffe, mjöl, ägg och potatis ransonerades under både första och andra världskriget.
Kaninkött ingick inte i ransoneringen och de som kunde ha kaniner för kött hade det. I brist på foder under vintrarna började man dock föda upp kaninerna på foderbetor. De växte bra men betorna gav köttet en besk bismak. Man lade köttet i mjölk några timmar för att dra ur den beska smaken. Resultatet blev ett sött kött som inte var särskilt aptitligt. Kaninkött fick ett dåligt ryckte pga. smaken och för att det påminde om krigstid. Men i mitten på 1980-talet började intresset för kaninkött komma tillbaka. En stor del tack vare europeiska kockar som kom till restaurangerna och var vana vid djurslaget. Idag dyker köttet upp på restauranger och diverse matlagningsprogram med hög kvalité som kännetecken.
Till följd av första världskriget drabbades svenskarna av svår hungersnöd. Mellan vintern 1916 och våren 1917 bröt hungerkravaller ut och Sverige sattes i krigsberedskap. Staten hade räknat med att kriget skulle bli kortvarigt och hade inte någon större mängd livsmedel lagrade.
Särskilt storstäder såsom Göteborg och Stockholm drabbades hårt av matbristen. En åtgärd man tog till för att förbättra försörjningsläget var att livsmedelsnämnden etablerade en kaninodlingskommitté tillsammans med Stockholms koloniträdgårdsförening. Kaninrasen var Belgisk jätte och vägde 7-9 kg. Även rasen Vit lant ska ha använts. År 1919 fanns det 166 kaningårdar och detta var året då Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund (Skaf) grundades. Medlemsantalet i Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund ger en indikation på intresset för kaninen som produktionsdjur under denna tid. Vid starten var det 3750 medlemmar och under andra världskriget över 10 000 medlemmar.
Mellan första och andra världskriget var Sverige en stor exportör av kaninkött. Det upphörde dock när andra världskriget bröt ut, handeln blev riskabel och det blev brist på livsmedel. Kaninkött var faktiskt vår största enskilda animaliska exportprodukt under denna tid. Den drevs under företaget Svensk Kronkanin. Det fanns tre stora kaninslakterier på västkusten och exporten gick i huvudsak till England.
Kaninproduktion idag
Idag är kaninkött traditionellt inte så vanligt i Sverige, men i takt med att vi blivit mer hälso- och miljömedvetna och intresset för självhushållning blivit stort så kan kaniner blivit återupptäckta som produktionsdjur och de senaste åren har man tydligt kunnat se ett ökat intresse för kaninen som livsmedelsproducent. Inte minst i tider av oroligheter blir vi mer måna om att kunna producera eget livsmedel. Kaninen är då ett djur som är lätt att föda upp, hantera och som inte kräver stora arealer.
Kaninkött är en råvara som både är bra för vår miljö, har högt råprotein, låg vattenförbrukning samt är en mycket bra grovfoderomvandlare. Dessutom är det ett väldigt gott kött. Idag produceras endast 30-40% av det kaninkött som konsumeras i vårt land i Sverige, resten importeras huvudsakligen från södra Europa och Nya Zeeland.
Inom SKAF finns en mängd raser som från början avlats fram för sina produktionsegenskaper. Ta gärna kontakt med en lokalförening för att ta redan på vilka uppfödare som finns nära dig.
Kaninen som köttproducent
En kanin har snabb reproduktion. En kaninhona hinner få sin första kull ungar samma år som hon föds. Normalt får en avelshona tre kullar om året med i genomsnitt sex till åtta ungar per kull. Att en hona får fyra till fem kullar på ett år är också möjligt om man lyckas sköta djuren och avelsplaneringen väl. Om vi måste ställa om vår matförsörjning snabbt så finns det inte någonting som går snabbare än kaniner.
Kaniner har god foderomvandlingsförmåga tack vare tarmens mikroorganismer och kan födas upp på nästan enbart grovfoder. Kaniner går fort att föda upp och en avelshona som väger ca 4,5 kg kan genom sina kullar producera över 45-50kg kött per år. Det är svårt att hitta något djurslag i produktionssynpunkt som kan producera så mycket kött i förhållande till sin egen vikt på en så kort tid. Kaningödseln går dessutom utmärkt att använda till odlingar och går att köra ut till grödorna direkt utan att behöva lagras för att bränna först. Allt detta gör kaninköttet väldigt bra ur klimatsynpunkt samt en viktig del i att klara svåra tider.
En livscykelanalys (LCA) för att tillhandahålla specifikt klimatavtryck för svenskt kaninkött var resultatet att med ben ligger mellan 2,6 och 3,5 CO2e och mellan 3,0 och 3,8kg CO2e/kg kött utan ben.
Kaninkött är även bra i näringssynpunkt. Kanin kött är ett näringstätt livsmedel, 100g ger ca 19% av det rekommenderade dagliga intaget (RDI) av essentiella näringsämnen. Av 100g kaninkött så innehåller det 125 kcal, 22g protein och 4g fett, varav 1,6g mättat fett.
Kaninen som producent av skinn och ull
Angorakaninen ger världens finaste ull, speciellt känd för sin mjukhet, värme, renhet och styrka.
Totalt ger en angorakanin ungefär 200-250g ull per klippning. Kaninull innehåller inget fett såsom t ex fårull gör och angorahårens finhet vid tvärsnitt är minst 4 gånger finare än fårull. Trots detta är angoragarnet mycket starkt. På grund av angorahårens fina fiberstruktur har ullen en mycket bättre värmeisolerande effekt och kan uppta mer än dubbelt så mycket fukt jämfört med fårull.
Under krigsåren hade angorakaninen sina storhetsdagar här i Sverige, då ullen såldes med stor förtjänst och under 1980-talet blev en riktig ”angorafeber”. Sedan 1990-talet har antalet färger utvecklats enormt och idag kan du hitta många olika färger på angorakaniner, från att tidigare nästan enbart ha funnits i vitt. Inom SKAF finns specialföreningen ”Svenska Angoraföreningen” som bildades 1983.
Vid slakt utav kanin kan man även ta tillvara på deras skinn. De är mjuka och varma skinn som är lätta att sy utav. Ska man ta tillvara på pälsskinn bör man slakta kaninen när den är fullpälsad. Detta på grund utav att en fällande kanins skinn forsätter att fälla även sen som berett skinn.
En ung kanin är fullpälsad första gången vid ca 4,5 mån ålder. Andra fullpälsade perioden är vid ca 7,5 mån ålder. Skinn från den sistnämnda perioden är av högre kvalitet än den första i form utav större skinn, tjockare hud och tätare päls. Skinnen går att skicka iväg för beredning till garveri eller bereda hemma på egen hand. Skinnberedning av kaninskinn går relativt fort och är inte lika tungjobbat jämfört med andra däggdjursskinn.
Kaninen är ett djur som varit avgörande för många människor under kristider och som än i dag har många användningsområden. Både som en del utav självförsörjningsgraden och ur klimatsynpunkt. Som en del utav självhushållet så är kaninen även en given kandidat.